Uppgraderade kompisar

Tyvärr är det inte bara porslinsmålning som jag har gemensamt med äldre damer ;-). Jag har precis fått diagnosen ledgångsreumatism och det känns dubbelt. Skönt att få en förklaring till svullna, inflammerade, smärtande leder och trist för att det inte kommer att försvinna. Det känns som att det egentligen inte händer en 33-årig småbarnsmamma men det är bara att gilla läget :-D.

Från bortförklaringar med skoskav, överansträngt knä, legat illa på kudden, slagit i tummen så började jag sakta men säkert inse att det var dags att sluta stoppa huvudet i sanden. Det var märkligt att plötsligt ha vänster knä svullet och ömt för att bara två dagar senare ha detsamma på höger knä och i nacken. Inte ens en naiv optimist som jag kunde blunda för fakta - det var något på gång i kroppen.

Värst är fingrar och tår men kroppen är flexibel så smärtan kan även krydda med resten av fötterna, händer, handleder, nacke och knän när jag minst anar det. Om du har livlig fantasi så kan du säkert tänka dig hur jag med svullna tår och ont i knäna rör mig - det är ingen vacker syn.. ;-) :-D.

Igår var första besöket hos reumatologen och jag känner mig väl omhändertagen. Jag har fått och kommer att få väldigt mycket hjälp och tro det eller ej - redan idag har det gått mycket lättare att sitta och knappra framför datorn på jobbet. Anar att det är kortisonet som underlättat - ihop med de andra tretton tabletterna som jag tar varje dag.. :-o. Kanske borde skaffa en sån där doseringsask så att jag verkligen känner mig som 90 år... ;-) :-D.

Nu blev jag väldigt personlig men det krävs för fortsättningen..

Jag måste också ge dig lite "bakgrundsfakta" av annat slag. Min sambo har svårt att förstå "den här världen". Alltså att man kan - via bloggar, forum på nätet osv - skaffa sig vänner. Han kallar mina vänner som jag hittat "via nätet" för "låtsaskompisar" :-D. När vi sitter och "pratar" via msn eller andra kanaler så skakar han bara på huvudet och förstår inte mycket. Flera av mina "låtsaskompisar" har jag träffat "på riktigt" men i hans ögon har de fortfarande varit mina "låtsaskompisar".

Jag ska inte sticka under stol med att jag tyckt väldigt synd om mig själv, mitt i den här cirkusen med smärtan i kroppen. Förra måndagen, den 13 oktober, var jag lipfärdig när jag kom hem från jobbet. Jag brast och sa lipandes till sambon att nu måste jag gå upp och lägga mig.

Då får jag se att jag fått ett paket med posten. "Vad har jag nu prenumererat på för att få en premie från Marimekko", var min första tanke... "Från Finland med mumin-frimärken på...." *helt lost*. På min värsta pissigaste pissdag (ursäkta uttrycket) får jag ett paket med:

... och mycket, mycket mer finskt godis!! (det hann försvinna en del innan kameran kom fram ;-)) I paketet låg även ett kort: "Vi ville bara pigga upp din dag lite. Sköt om dig! Kramar MIMMI, LINA och MATILDA (Linas dotter hade skrivit under kortet med hennes underbara nyfunna handstil)".

Ni kan ju tänka er!! Den mest eländiga dagen kunde inte bli bättre - nu lipade jag ju för att jag blev så rörd och glad istället.. ;-) :-D.

"Och detta kallar du låtsaskompisar", sa jag till sambon. "Nej, det är inga låtsaskompisar som gör något sådant", konstaterade han. Så nu har de blivit uppgraderade även i hans värld :-D :-D

Åter igen - mitt varmaste, största tack till er mina underbara RIKTIGA vänner!!! Ni är guld värda!

Bara ett par dagar senare fick jag även den här fina utmärkelsen av supergulliga Lina, med det stora, finska, varma hjärtat! Då blev det fler lyckotårar ;-) :-D. TACK, TACK, TACK!

Så till er - alla mina uppgraderade låtsaskompisar - ha en toppendag!!