torsdag 23 oktober 2008

Uppgraderade kompisar

Tyvärr är det inte bara porslinsmålning som jag har gemensamt med äldre damer ;-). Jag har precis fått diagnosen ledgångsreumatism och det känns dubbelt. Skönt att få en förklaring till svullna, inflammerade, smärtande leder och trist för att det inte kommer att försvinna. Det känns som att det egentligen inte händer en 33-årig småbarnsmamma men det är bara att gilla läget :-D.

Från bortförklaringar med skoskav, överansträngt knä, legat illa på kudden, slagit i tummen så började jag sakta men säkert inse att det var dags att sluta stoppa huvudet i sanden. Det var märkligt att plötsligt ha vänster knä svullet och ömt för att bara två dagar senare ha detsamma på höger knä och i nacken. Inte ens en naiv optimist som jag kunde blunda för fakta - det var något på gång i kroppen.

Värst är fingrar och tår men kroppen är flexibel så smärtan kan även krydda med resten av fötterna, händer, handleder, nacke och knän när jag minst anar det. Om du har livlig fantasi så kan du säkert tänka dig hur jag med svullna tår och ont i knäna rör mig - det är ingen vacker syn.. ;-) :-D.

Igår var första besöket hos reumatologen och jag känner mig väl omhändertagen. Jag har fått och kommer att få väldigt mycket hjälp och tro det eller ej - redan idag har det gått mycket lättare att sitta och knappra framför datorn på jobbet. Anar att det är kortisonet som underlättat - ihop med de andra tretton tabletterna som jag tar varje dag.. :-o. Kanske borde skaffa en sån där doseringsask så att jag verkligen känner mig som 90 år... ;-) :-D.

Nu blev jag väldigt personlig men det krävs för fortsättningen..

Jag måste också ge dig lite "bakgrundsfakta" av annat slag. Min sambo har svårt att förstå "den här världen". Alltså att man kan - via bloggar, forum på nätet osv - skaffa sig vänner. Han kallar mina vänner som jag hittat "via nätet" för "låtsaskompisar" :-D. När vi sitter och "pratar" via msn eller andra kanaler så skakar han bara på huvudet och förstår inte mycket. Flera av mina "låtsaskompisar" har jag träffat "på riktigt" men i hans ögon har de fortfarande varit mina "låtsaskompisar".

Jag ska inte sticka under stol med att jag tyckt väldigt synd om mig själv, mitt i den här cirkusen med smärtan i kroppen. Förra måndagen, den 13 oktober, var jag lipfärdig när jag kom hem från jobbet. Jag brast och sa lipandes till sambon att nu måste jag gå upp och lägga mig.

Då får jag se att jag fått ett paket med posten. "Vad har jag nu prenumererat på för att få en premie från Marimekko", var min första tanke... "Från Finland med mumin-frimärken på...." *helt lost*. På min värsta pissigaste pissdag (ursäkta uttrycket) får jag ett paket med:

... och mycket, mycket mer finskt godis!! (det hann försvinna en del innan kameran kom fram ;-)) I paketet låg även ett kort: "Vi ville bara pigga upp din dag lite. Sköt om dig! Kramar MIMMI, LINA och MATILDA (Linas dotter hade skrivit under kortet med hennes underbara nyfunna handstil)".

Ni kan ju tänka er!! Den mest eländiga dagen kunde inte bli bättre - nu lipade jag ju för att jag blev så rörd och glad istället.. ;-) :-D.

"Och detta kallar du låtsaskompisar", sa jag till sambon. "Nej, det är inga låtsaskompisar som gör något sådant", konstaterade han. Så nu har de blivit uppgraderade även i hans värld :-D :-D

Åter igen - mitt varmaste, största tack till er mina underbara RIKTIGA vänner!!! Ni är guld värda!

Bara ett par dagar senare fick jag även den här fina utmärkelsen av supergulliga Lina, med det stora, finska, varma hjärtat! Då blev det fler lyckotårar ;-) :-D. TACK, TACK, TACK!


Så till er - alla mina uppgraderade låtsaskompisar - ha en toppendag!!

36 kommentarer:

Pia sa...

Ha en rigtig toppendag du også:-)

Stor kram Pia

Anna sa...

ÅÅh jag blir alldeles tårögd! Vilken styrka du har som vill berätta om detta! Vilka vänner sen!

Jag har en likadan sambo, kanjag trösta dig med!

Kramar på dig!

Mitt vita hem sa...

Stackars lilla vän, det är ingen rolig sjukdom. Du får absolut tycka synd om dig själv.
Jag har haft reumatism sedan jag var 12 år ungefär (36 nu). Det har varit jobbigt emellanåt, men man får anpassa sig. Och det kommer du att göra.
Vissa kommer lindrigt undan och du kanske är en av dem.
Världen går inte under även om det kanske känns så ibland. Det finns så mycket hjälpmedel och läkemedel som gör det lättare att leva som reumatiker.
Var rädd om dig!
Kram Heidi

Sanna sa...

Har vi passerat låtsaskompisstadiet? Det hoppas jag iaf. :)

Jag hoppas att du kan få livet att funka trots reumatismen. Om jag hittar en riktigt snygg designad dosett ska du få en i present. :)

Ett shoppingtips: Lättsamt i Linköping! Både bra hjälpmedel och fina saker. *ovärderlig blandning*

*kram*

Livets njutning sa...

Hej!

Jag ramlade hit till din blogg idag och läste. Oj, redan på den första inlägget jag läste fick jag tårar i ögonen. Det är vad som är underbart med bloggar. Man får vänner trots man inte träffats IRL. Underbart! :)

Nu förstår din sambo bättre. Min sambo är helt tvärtom. Han kallar alla som kommenterat hos mig för mina kompisar. ´Hihi! ;)

En mysig blogg du har. Ska läsa vidare.

Förresten, tråkigt med ledgångsreumatism men skönt att du VET nu vad som är "fel".

Ta hand om dig! / Jenny

Livets njutning sa...

Hej!

Jag ramlade hit till din blogg idag och läste. Oj, redan på den första inlägget jag läste fick jag tårar i ögonen. Det är vad som är underbart med bloggar. Man får vänner trots man inte träffats IRL. Underbart! :)

Nu förstår din sambo bättre. Min sambo är helt tvärtom. Han kallar alla som kommenterat hos mig för mina kompisar. ´Hihi! ;)

En mysig blogg du har. Ska läsa vidare.

Förresten, tråkigt med ledgångsreumatism men skönt att du VET nu vad som är "fel".

Ta hand om dig! / Jenny

Dalatorpet sa...

ingenting kan väl vara lika jobbigt fysiskt och psykiskt som kronisk smärta, hoppas du har tid att låta kroppen vila och ge dig utrymme för återhämtning. ja det kan ju ta ett tag för "utomstående" att förstå att man kan få så bra kontakt via nätet sköt om dig Kram

Jeanette Hornbeck sa...

Hej kompis! hade varit bättre reumatismen var på låtsas.
Stor KRAM!
/Jea

Lilla huset på prärien sa...

Åh så härligt!! Vilka vänner du har där! Så himla gulligt av dem att tänka på dig och så himla bra att de kom på den allra värsta dagen så du kunde livas upp lite.

Din man där... påminner lite om min... men min har inte "uppgraderats" ännu... hmm, det kanske kommer ;)

Ha en bra helg!

Kram Jenny

StrandviksVillan sa...

Men ååååh - jag är nästan mållös... Så härligt gulligt av dem att göra en sån sak! Där fick han allt se, maken din!
Samtidigt är jag lessen för din skull, sånt borde inte hända i den åldern (själv är jag 32). Hoppas verkligen att du ska märka förändring till det bättre så småningom då medicinerna börjat göra sitt. Vet hur det känns att få besked om kronisk sjukdom (vår lillkille har haft sedan födseln) men man vänjer sig och accepterar med tiden! Stor varm kram till dig från Anki

Anonym sa...

Skickar en hälsning från Linköping. Tråkigt att höra om din reumatism. Jag vet lite om hur det kan vara, eftersom min mormor har haft det i många år. Ta hand om dig och lyssna på din kropp!! Ha det gott. Kramar,
Sara

Kristin sa...

Hej du!
Jag tänkte bara skriva och säga att jag också har ledgångsreumatism, RA. Det fick jag när vi precis skaffat huset 2001, då var jag 26 år. Det kändes helt ofattbart att det skulle drabba en ung tjej, men enligt min läkare så är det inte alls ovanligt att tjejer i vår ålder får det. I början kändes det jättejobbigt, och då hade jag också väldigt ont i flera leder, och jag tänkte att livet mest skulle bestå av att sitta stilla och vänta på ålderdom, typ. MEN: nu är du inne hos reumatologen, du kommer få mediciner och visst, i början tar det tid innan ni hittar de mediciner som funkar på dig, men när de verkar så kommer du bli mycket bättre. Då kommer ditt allmäntillstånd att bli mycket bättre och även om man har ont (jag har alltid ont i mina handleder, tex) så vänjer man sig vid det med, för det är inte så akut smärta. Sedan kommer skov med värre tidpunkter, och däremellan är det lugnare igen. Men då har du en medicin att luta dig emot och förhoppningsvis så håller den skoven i schack. Man kan också få kortisonsprutor direkt i leden och då är man bra på ett par dagar.

Jag tar nu en medicin i sprutform som heter Enbrel, den är verkligen toppen. Men jag fick pröva mig igenom alla tablettformer först, de funkade inte på mig. Jag är väldigt nöjd med den medicin jag har nu. Men visst, jag är kass i mina handleder och det kommer aldrig bli bättre, men det är helt okej och livet innebär inte att man sitter still och väntar. Men att förstå det, och acceptera det, tar ju ett tag. Jag kan egentligen göra allt jag vill nu. Vill jag stå på knä och göra något jobbigt med huset så klarar jag det i en dag, men jag har ont efteråt, men man lär sig ju att prioritera och ibland är det ju helt klart värt det!!! Allt går, om man vill, och som min mormor sa (hon har också haft RA sedan hon var ca 35): "det är inget man dör av". Först tyckte jag det lät sådär kul, men sedan tänkte jag att ja, andra får cancer och det är ju hemskare, jag har en sjukdom som det forskas mycket om, jag har medicin mot den och den kommer behandlas av duktiga läkare - so what egentligen? Den är ju inte dödlig. Bara allmänt trist att ha.

Nu hoppas jag att du inte somnade av mitt långa inlägg... och om du vill "prata" med någon som har haft det ett tag så har du mailadress till mig på min blogg.

Tusen styrkekramar till dig, du kommer klara det här, och med lite medicin så kommer du snart må bättre igen!!!!

Tänker på dig!

/Kristin

Beas sa...

Åhhh...jag blir så berörd av ditt inlägg. Du får med så mycket hjärta och känsla och jag känner igen mig i "låtsatskompisarna", som i allra högsta grad är verkliga.

Försöker ge dig lite styrka att orka de tyngsta dagarna.

Ta hand om dig!

Kram

Anonym sa...

Hej Himmelbit! Länge sedan sist!

Läser nu vad som hänt :-( Blir så ledsen för din skull. Själv har jag ju foglossning och kan knappt röra mig av det och har svår värk även på nätterna. MEN det som är skillnaden är ju att det går OM (efter en tid i allafall) och att man får ett BARN för det. Brukar trösta mig och säga till folk att hellre har jag det här, än t.ex. reuma. Vad får man för det liksom??? Åh, jag tycker så synd om dig. Iofs så hjälper det ju inte din situation, men kanske du blir på bättre humör av att veta att man tänker på dig :-)

Efter en tid kanske du lär dig acceptera din sjukdom. Vi får hoppas att du får den att hållas någorlunda i styr och att du kan leva ganska normalt ändå.

Blir också glad av att läsa om alla dina fina låtsasvänner :-)

SKÖT OM DIG!

Kram, Fluffis

Pysselsyster sa...

Tusen kramar och tankar till dig.
Hoppas att du snart mår bättre!

S o F sa...

Jag blir också så rörd av ditt inlägg. Vilka kompisar - och på precis rätt dag.
Härligt att läsa.

Tufft med beskedet du fått, men jag hoppas medicineringen ska göra att du ändå kan leva ett bra liv.

Jag skulle inte klara mig utan min doseringsdosa, men så är jag ju också hela 50 år. ;)

Hoppas du får en fin Helg!

Helena Dovier sa...

Åh nej, det var ett tråkigt besked. Kan tänka mig att det kan ta lång tid att smälta det... Men hoppas att det blir som Kristin skrev här ovan - att du kommer att få bra mediciner - och att du kommer att kunna fortsätta leva ungefär på samma sätt som tidigare.

Kram från Helena

Jenni - Snickarsbacken sa...

Åh vad ledsen jag bli när jag läser vad som hänt dig kära "låtsasvän" - Not! KRAM! Fastän du anat att det varit ngt pågång blir det ju en enorm omställning för dig och hela familjen nu! Vad skönt att du tycker cortisonet redan gjort lite verkan. De har ju kommit långt med beh idag så de ju inte som förr. Jag har en annan variant men som känns lika, reaktiv artrit, som poppar upp i händerna nu som då. Så jag känner med dig extra! Nu ropar min lilla så jag får sluta. Men i alla fall tusen kramar - ngn lossas kompis räknar jag mig inte som! Sköt om dig! Jenni
Ps! Tusen tack för supergoa kommentarer i bloggen!!!!!

Lycka är ~ Onnea on sa...

Hej!
I bloggvärlden hittade jag in hit.
Du har en så fin blogg med vackra och inspirerande bilder.
Hoppas du mår bättre! Önskar dig ett mysigt veckoslut.
~Marita~

Lallis - liv och leverne sa...

Det tycker jag var härligt, med uppgraderingen. *ler*
Mindre skönt med din reumatiska värk.
Jag har själv en kronisk värk, men annan sjukdom. Men jag har ju iaf en aning. Och inte är det så kul att veta att man liksom inte blir av med eländet.
Även om en diagnos ofta känns lite skön den också.
Stor kram till dig.
/Lallis

Helenas loggbok sa...

Hej!
Jag blir så ledsen när jag läser om att du fått RA. Min mamma har haft det sen jag var 2 år, så jag vet vad det innebär. Men som flera skriver här ovan finns ju massor av bra medicin idag, mot vad det gjorde när min mamma drabbades.
Imorgon åker jag och barnen hem till Sverige och till "vår" stad. Jag kommer ta mina långpromenader förbi ditt hus på mina inspirationsrundor, du har alltid så fint i fönsterna och på farstun!
Ha det gott!
Kram
Helena

Anna sa...

Men oh vad jobbigt för dig vännen, skulle också tyckt synd om mig själv i det läget, skäms lite när jag läser för här satt jag och tyckte synd om mig som känner mig febrig och ont i kroppen och måste ta hand om barnen ändå ;-) ha ha ha men inte nu längre. Ta hand om dig så hörs vi säkert snart igen. Kramar ANna

Anonym sa...

Stora tröstkramar till dig från ännu en "låtsaskompis".

Får helt enkelt ta och komma upp till dig och ta hand om dig lite! Kan man valla runt dig på stan ändå? :-)

Tusen kramar från en äkta vän!

♥ Fyra årstider sa...

Börjar nästan gråta när jag läser om dig, men du verkar ändå vara på gott mod och inte ge dig. Vi förstår dig, vi låtatskompisar...vi är ett ända stort kompisgäng.
Kram Lotta

Nettan sa...

Vill bara sända dig en stoor varm kram! Blev så berörd av ditt inlägg! Första gången jag är här..jättefint!
/Nettan

Hem och Lycka sa...

Nää, vännen, fy vad tråkigt.. En stor bamsekram!

Min mormor hade problem med lederna och likaså mamma, jag känner av det lite grann och är väl lite förberedd på att det kan bli värre i framtiden.

Lider med dig men så skönt att kortisonet hjälper dig, kan tänka mig att det var befriande. Många kramar Mia

Nilla sa...

Men gumman, nu blev ju jag också alldeles tårögd! Lider med dig men visst har du så rätt i att "låtsaskompisarna" är mer än bara det, det är ens vänner fast man inte träffat dem alla. Och alla vänner är guld värda på sitt sätt!

Hoppas du snart mår bättre igen och att andra mediciner hjälper dig och inte bara kortisonet.

Förresten brickan med krukor från Miljögården? Fick en likadan av min mamma till födelsedag :)

Sköt om dig vännen och ha en riktigt skön helg!

Kramar i massor

Anonym sa...

Men gumman då!!! Fy vad jobbigt med reumatism, hoppas verkligen att den kan hållas i schack (i alla fall något så när)...

"Låtsaskompisar" är jättebra att ha;-) de är precis lika värdefulla som vänner IRL:) Bra att O har kommit på det *skratt*

Ha en bra helg, kram kram

Jes/Vita villa vila sa...

Hej vännen,

Å vilket inlägg. Blev alldeles rörd nu. Först blev jag så ledsen för din skull. Ledgångsreumatism i din ålder. Och sedan blev jag så glad när jag läste vilka vänner du har! Riktiga vänner :D. Verkligen.

Största kramen till dig!!!

Kram Jes ♥

Villa Hemma sa...

Tjena polarn ;-)

Trist och tråkigt.... men bra att få en diagnos och riktig hjälp.
Vi får väl ses för lite handträning och utprovning. Eller bara shopping, välj du!

kram på dig!

Vårt lilla hem sa...

Hej!

Så starkt av dig att berätta om din sjukdom, jag blev rörd och väldigt gripen när jag läste ditt inlägg. Otroligt tufft att få en diagnos med en kronisk sjukdom men vad skönt att det finns så bra hjälpmedel, jag hoppas verkligen att du kommer att må bättre och ha mindre ont framöver.
Jag blev också gripen av vilka härliga vänner du har funnit genom bloggandet - riktigt vänner - underbart! :)

kRam från Jenny

Elzie sa...

Vilken jobbig diagnos när man inte är äldre. Men bra samtidigt att få veta varifrån smärtan kommer.
Och det där med bloggarna tror jag de flesta människor inte förstår som inte håller på med det. Vi skulle hälsa på två bloggkompisar i somras. Då sa maken: Men vi kan väl itne bara komma till dom. Trodde han det?! Vi hade ju bestämt *s*.
Hoppas att helgen blir bra.
Kram Elzie

Sanna & Niklas Bröllop! sa...

Hej!
har en väninna med samma sjukdom. Med rätt behandling hoppas jag att även du ska få må bättre.
Stor Kram från en okänd "låtsas" vän.Ha det gott! Stor kram /Sanna

Smått och gott hos Lina sa...

Hej sötis!

Starkt av dig att berätta om sjukdomen! Skönt att medicinen hjälper.
Och tack för de snälla orden!

Många kramar Lina

PS. Jag var din besökare 49000, snart 50000! :-D

Brunkullan sa...

Vad underbart!! Så gör riktiga vänner:)
Hoppas du har en bra dag idag och att dina leder mår lite bättre:)

Susanne

Lyckliga Hem sa...

Hej! Här har du ännu en med RA.. Jag vet precis vad du går igenom, och inte är det roligt alls. Jag är 30 nu och har varit sjuk sedan jag var 25 (diagnos vid 26) och först nu tror jag att jag har hittat rätt medicin. Jag hade inte Ella när jag blev sjuk och de ville sätta in aggresiv medicin på mig genast vilket hade gjort att jag inte kunnat bli gravid. Jag och Peter hade bara varit ihop i ett par månader dessutom. Men vi satsade på en framtid tillsammans, jag väntade med medicinen, och efter fyra månader blev jag som tur är gravid! Nu är det svårt för mig att få fler barn just pga medicinen och när jag mår som sämst tänker jag på vilken enorm tur jag ändå har haft. Jag har en underbar dotter och Peter och jag har tagit oss igenom alla svårigheter och gifte oss i sommras!
Det här är ingen sjukdom som man dör av, men jäklar vad ont man kan ha ibland! Min mail finns på min blogg om du vill prata av dig någon gång eller vill ha råd om något.
Kram Mia